Democratic Republic of Congo

Den här veckan har jag besökt ett av de mest exotiska länder jag någonsin varit. Genom jobbet var jag tvungen att åka till Demokratiska Republiken Kongos huvudstad Kinshasa. Jag skulle titta på en station som låg lite avigt till:

Vägen dit var inte heller helt lätt att köra. Tur nog hade min kollega hyrt en fyrhjulsdriven jeep, annars hade det inte gått!

Kongo är ett fantastiskt land som jag hoppas jag får chansen att besöka fler gånger. Tyvärr är allt inte helt perfekt i landet (underdrift). Som exempel kan jag visa en bild från mitt hotellrums badrum. Lägg märke till att toaletten står UNDER bänkskivan och därmed gör det omöjligt att fälla upp locket på toaletten till vertikalt läge...

Fler bilder och mer om Kongo kommer efter helgens resa till Durban.

Sun City - artificiellt paradis!

På randen av Pilanesburg nationalpark ligger det kända nöjescentrat Sun City. I lördags slog Per och jag följe med Alexander (från Scania) och körde de dryga två timmarna dit. Trafiken i Johannesburgsområdet är ganska speciell och det bästa man kan göra är att anpassa sin körning. En kollega skickade häromdagen 15 regler en förare i Gauteng (delstaten) bör följa:

BASIC RULES FOR DRIVING IN GAUTENG - You may need this

1. Turn signals will give away your next move. A real Gauteng driver never uses them.

2. Under no circumstance should you leave a safe distance between you and the car in front of you, or the space will be filled by two Golfs, a BMW and an Uno, putting you in an even more dangerous situation.

3. The faster you drive through a red light, the smaller the chance you have of getting hit.

4. Never, ever come to a complete stop at a stop sign. No one expects it and it will only result in you being rear-ended.

5. Braking is to be done as hard and late as possible to ensure that your ABS kicks in, giving you a nice, relaxing foot massage as the brake pedal pulsates. For those of you without ABS, it's a chance to stretch your legs.

6. Never pass on the right when you can pass on the left. It's a good way to check if the people entering the highway are awake.

7. Speed limits are arbitrary figures, given only as a guideline. They are especially not applicable in Gauteng during rush hour. That's why it's called 'rush hour...'.

8. Just because you're in the right lane and have no room to speed up or move over doesn't mean that a Gauteng driver flashing his high beams behind you doesn't think he can go faster in your spot.

9. Always slow down and rubberneck when you see an accident or even someone changing a tire. Never stop to help - you will be mugged.

10. Learn to swerve abruptly. Gauteng is the home of the high-speed slalom driving thanks to the Road Works Department, which puts holes in key locations to test drivers' reflexes and keep them on their toes.

11. It is traditional in Gauteng to honk your horn at cars that don't move the instant the light turns green. This prevents storks from building nests on top of the traffic light and minahs from making deposits on your car.

12. Remember that the goal of every Gauteng driver is to get there first by whatever means necessary.

13. In the Gauteng area, "flipping someone the bird" is considered a polite Gauteng salute. This gesture should always be returned.

14. On average, at least three cars can still go through an intersection after the light has turned red. It's people not adhering to this basic principal that cause the big traffic jams during rush hour.

15. A solid white line is the same as a staggered line in Gauteng. The Metro Police Department just have to save paint to buy new cars for all the new directors. A solid white line next to a staggered line means they have sorted the directors out and the paint contract has been awarded to their wives.

Det skrämmande är att reglerna stämmer väl överens med verkligheten...

Hursomhelst tog vi oss fram till solstaden. Solen var framme, men den värmde tyvärr inte så mycket.



Vi fick därför strunta i våra planer på att bada i världens största artificiella vågor och istället roa oss på annat sätt.



Vi fick en hel del schyssta bilder på olika djur, men när dagen var slut, så kändes ändå Sun City överskattat.

Höjdpunkten (för mig) på besöket var Afrikas största krokodilfarm, med mer än 300 djur. Häftigast var semialbinon som låg och solade bredvid sin brorsa.

Flyg söderut (till kylan!)

I torsdags morse klockan 6.00 tog jag och en kollega flyget till Kapstaden, där vi möttes av en svensk projektledare. Tillsammans körde vi tre timmar upp i bergen till en site där vi just nu bygger för fullt. Vi hade väntas oss temperaturer mellan 35 och 40 grader, men möttes av vindar ca 20 grader kallare. Vindar från sydpolen hade kommit upp och tvingade för första gången på en månad på mig en extra tröja.

Natten mellan torsdag och fredag spenderades i ett drygt hundra år gammalt hotell, mitt ute i ingenstans. Uppenbarligen fanns det på slutet av 1800-talet ett behov av ett lyxhotell på vägen mellan Kapstaden och de gulddoftande norra vidderna. En enteprenör byggde upp staden Matjesfontein som idag nästan ser exakt likadan ut som under glansåldern.

Dagen efter körde vi till en anläggning som just blivit färdigbyggd. Personalen på site var trevliga och bjöd på kaffe. Dessutom visade de upp delar av sin fångst på vilka djur de gjort på anläggningen den senaste månaden. Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja jobba där...

Rugbymatch i Pretoria

I lördags gick färden norrut mot boerfästet Pretoria. Vi började jakten på diverse monument, men blev efter en stund tvingade att skjuta det på framtiden, efter att vi upptäckt att Pretoria har en förkärlek för att döpa gator likadant. Vi var alltså inte i centrum, utan i en liten märklig förort, där svarta tiggare fanns på gatorna och klistermärken som propagerade för dödsstraffets återinförande syntes på pick up-trucks ägda av vita bönder. Som om det var lösningen på Sydafrikas problem. Efter att snabbt som attan lämnat denna mindre charmiga förort styrde vi istället mot Union Buildings (där bla president Mbeki jobbar).

Efter att ha tagit en titt på Union Buildings och lunchat i ett område de flesta turister nog skulle ha skippat ett besök i, gick bilen mot rugbystadion. I sällskap med två andra ABB:are skulle vi se en match i rugbyns Super 14, en liga för de 14 bästa klubblagen på södra halvklotet (i verkligheten 14 sydafrikanska, nyazeeländska och australiensiska lag). Pretorias stolthet Vodacom Blue Bulls (lite lätt sponsrade av ett visst telecomföretag...) spelade mot ett australiensiskt lag, Waratahs. Stämningen utanför stadion, som enkelt slukar 60 000, var mycket lik den utanför amerikanska fotbollsarenor, med tailgate parties och massor av fans klädda i samma färger och tusentals flaggor vajande ur bilfönstren.

Matchen vann tur nog av Blue Bulls. Efter två raka matcher utan något försök (typ touch down), drog äntligen poängen iväg i tjurarnas riktning. Eftersom varken Per eller jag hade full koll på reglerna och mest tyckte att fegisarna sparkade iväg bollen så fort de fick chansen, terroriserade vi våra bänkgrannar med frågor av typen "Eeh, vad hände nu? Varför skriker alla upphetsat? Det där såg ju typ likadant ut som alla andra gånger de misslyckats med att springa mer än 2 meter...". Fast med tanke på vad många av mina vänner och flera i min familj tycker om min egen favoritsport, så kanske jag ska akta mig för att kritisera konstiga sporter.

Söndag spenderades klädshoppandes i Sandton City, där vi sprang på några andra svenskar, varav en också visade sig vara stationerad i Johannesburg ett halvår. Naturligtvis missade vi inte OS-hockey-finalen. Ganska häftigt att höra internationella kommentatorer höja de svenska spelarna till skyarna. Men vad annars kan man göra efter Sveriges 3-2 mål. Lidas rules...

Golf i hetta, nöjespark i regn

I helgen prövades äntligen golfsvingen. Vi gästade Reading Country Club söder om Johannesburg och spelade 18 hål i söndags. Banan var välskött, även om den senaste tidens regn gjort några fairways mer än lovligt mjuka. Ruffen (som vi båda provade på att besöka ett flertal gånger) bjöd på tjockt svårslaget gräs som drev upp våra resultat till oanade nivåer. När vi slog ut från första tee visade termometern 35 grader i skuggan, så jag tycker nästan att vi kan skylla resultated på hettan. Jo, så var det. Hettan gjorde att vi spelade dåligt.



Kring en gammal guldgruva söder om Johannesburg har en nöjepark byggts upp. Gold Reef City har attraktioner med fokus på gruvor och guld. Gamla gruvhål tjänar som hål för fritt fall och när kopplingen inte är uppenbar har attraktionerna döpts till "Miner's Revenge" eller liknande. Per och jag spenderade några timmar där i lördags. Ovetande om parkens förkärlek för att blöta ner sina gäster med diverse fontäner riktade mot karuseller mm, gav vi oss helhjärtat in i leken. Efter att ha fått en hink vatten över oss på en kort båttur, sprayats dyngsura i en snurrkarusell bestämde sig skyarna för att öppna sig. Så när vi väl lämnade parken krävdes några timmars soltorkande innan vi kunde ge oss ut på middag.


I veckan har Robert Mugabe fyllt 82 år vilket sydafrikanska tidningar uppmärksammat. I den 90 minuters intervju som sändes lyckades han bevisa att han inte bara är ond, utan dessutom riktigt korkad och inte förstår ens de enklaste ekonomiska samband. Vad sägs om hans envisa vägran att förstå kopplingen mellan överanvändning av sedelpressar och inflation? Eller hans benhårda tro att inflationen beror på Storbritanniens påtryckningar på IMF? Obetalbart. Han är däremot väldigt upprörd över korruptionen inom det egna landet. Fast bara inom fotbollsförbundet såklart. "Sten, möt glashus!", för att citera en annan blogg... Som alla diktatorer av rang har han naturligtvis en något förvriden självuppfattning - han anser sig ha en 30:årings fysik. Godnatt!

Drabbade av speldjävulen (han fick stryk)

I lördags gjorde Per och jag ett besök på Montecasino, ett jättelikt nöjeskomplex i Johannesburgs norra förorter, inte långt från där jag bor. Byggnaden rymmer inte bara ett kasino, utan här huserar också massor av butiker, restauranger, biografer, en cirkus, en skate-park och mycket annat.

Vi bestämde oss för att inte spela bort mer än R20 (25 SEK). Men varken Per eller jag hade ens hunnit spela bort hälften innan vi mångdubblat insatsen. Nybörjarturen fortsatte och såg till att finansiera lunch på kasinot, middag på kvällen och drinkar ännu senare. Insidan av byggnaden är byggd för att efterlikna en gammal europeisk stad. Franska balkonger vetter in mot gatorna, träd och fontäner står i parker och en fejkad himmel är målad i taket och upplyst för att se verklig ut. Resultatet är blandat, men ibland skrämmande bra.

Efter att ha ätit lunch provade vi "aqua massage". I solarieliknande tuber fick man lägga sig och bli besprutad av vatten. Vattnet, som hölls i ett slutet system, sprutades med munstycken över hela kroppen, men med en plastmatta mellan. Känslan var till att börja med ovan, men efter några minuter väldigt behaglig.

På kvällen efter kasinobesöket åt vi middag på Ocean Basket, en av många restaurangkedjor, den här specialiserad på sea food. Vi tog sedan en öl på News Cafe, där vi såg hur fler och fler av besökarna rörde sig inåt shoppingkomplexet. Vi följde nyfiket efter. Till vår förvåning fanns på andra våningen i huset en utifrån osynlig nattklubb. Med fem barer, stort dansgolv och många hundra besökare kan jag inte förstå hur vi tidigare hade kunnat missa den.

I Johannesburg har regnet vräkt ner i över en veckas tid. Flera dödsolyckor har skett när översvämningar svept genom så kallade "informal settlements", dvs kåkstäder. Tidningarnas förstasidor visar bilder från demonstrationer i Kapstaden mot de danska Muhammedkarikatyrerna. Uppskattningsvis deltog mellan 30 och 40 tusen i den fredliga manifestationen.

Tyvärr lyser vinter-OS med sin frånvaro i tidningar och TV. De sporter som är intressanta för sydafrikaner är rugby, cricket och fotboll. Tur nog för mig som sporttokig svensk finns internet på kontoret. Hela företaget delar däremot en uppkoppling, tiondelen så stor som den jag själv hade hemma i lägenheten i Västerås. På bredbandsfronten är Sydafrika hopplöst efter. 250kB räknas här som en ultrasnabb uppkoppling, få förunnat.

Sydafrika är svårt drabbat av HIV/AIDS. Det har inte hjälpt att president Mbeki inte erkänt kopplingen mellan HIV och AIDS förän nyligen. Många hävdar att han fortfarande är svävande i sina åsikter. Häromdagen kom direktiven från USA angående de Pepfar-pengar (President's Emergency Plan For AIDS Relief) som skall gå till informationskampanjer och vård till redan drabbade. R1,3 miljarder (1,7 miljarder SEK) skall gå till kampanjer mot AIDS. Men de får inte informera om kondomer och propagera för dess användande! Kristna grupper i USA har drivit igenom att inga amerikanska hjälppengar får gå till kampanjer för preventivmedel. Med vänner som de, behöver Sydafrika inga fiender...

Gymkort

Nu har jag gått med i ett gym. Igår blev jag medlem hos Virgin Active. De är en sanslöst stor gymkedja som finns i flera länder. Som SATS i Sverige, fast mycket större. Dessutom har de allra flesta anläggningarna simbassänger. Med lite disciplin ska jag nog kunna komma hem några kilo lättare och några cm mindre midjemått.

Som utlänning här är det ganska dyrt att bli medlem. Knappast någon betalar fullt pris för sina gymkort. Sydafrika saknar som många andra länder fri sjukvård för alla, utan de flesta tecknar mer eller mindre dyra sjukförsäkringar. Försäkringsbolagen i sin tur vill ju gärna hålla sina kunder så friska som möjligt för att minska sina kostnader. Därför sponsrar försäkringsbolagen medlemskap hos diverse gymkedjor, med vilkoret att man tränar minst två gånger i veckan! Jag kommer tillhöra den minoritet på gymet som betalar R525/månad (ca 650 SEK). De flesta andra betalar bara R54. Kanske vore en ide för svenska sjukvården att sponsra medlemskap i gym, med vilkoret att man höll sig i form. Skulle nog löna sig!

Fler djur

Häromdagen när jag kom ut ifrån mitt rum satt de här fåglarna och gjorde oväsen. Jag gillar skarpt att ha så stort djurliv kring husknuten. Det här gänget har sen dess gjort flera besök utanför mitt fönster och jag ska försöka få några närbilder på dem.

I lejonparken jag och Per besökte i lördags fanns inte bara lejon, utan även ett gäng mer eller mindre vilda djur. Häftigast att se var utan tvekan geparderna:

Tyvärr hade inte geparderna några ungar just nu, men med lite tur finns det det nästa gång jag kommer dit. De japanska turisterna som var i parken samtidigt som vi, försökte desperat mata giraffen som gick omkring med gräs, men den var måttligt intresserad. Verkade som den var mera van vid kvalitetskäk från trädkronorna i närheten:

Även om parken innehöll många sorters djur, var ändå lejonungarna roligast:

Nästa gång hoppas jag att vi får leka med de allra minsta ungarna, även om det är häftigt med ett ärr efter att ha blivit biten av ett lejon...

Som synes var den här krabaten inte bara intresserad av min axel, utan verkade också tycka att mina skor smakade bra.